Txt
"Jag frågade hur han uppfattade sig själv, och han sa : "Jag ser på mig själv som en obscen människa. Jag passar inte in i möblerade rum egentligen. Men tack vare en förvärvad och mycket stark självkontroll verkar jag vara en lugn och förståndig människa!"
Jag tänkte att han var en högtidlig, och samtidigt slängig, självcentrerad person.
Utan en realistisk bild av sig själv.
Någon slags obalans i omloppsbana.
Han bara babblade på."
När jag skrivit det tyckte jag att jag kunde börja om från början i samma 'scen',
men på ett helt annat vis.
"Jag tänkte att han var en självupptagen idiot som borde ha lärt sig något vid sina 40plusår.
Någonting som kanske kunde sippra fram mellan raderna på det han gapade om.
Så jag kunde förstå någonting väsentligt om honom."
Jaha, det var det.
MEN, tänk tanken att hålla på så här med mening efter mening, dag efter dag, för att nå någonting färdigt.
DÅ är man författare.
Ta me fan om inte det där var det bästa jag läst av vad du skrivit in din blogg. :-)
Tackar, jag brukar ju inte skriva riktiga texter, bara ordslafs ungefär... :-)
PS om jag tänker efter i två sekunder så är det antagligen att jag läste Kafka för ett tag sen som ger sådana här effekter. Hans kval och fragment/övningar/försök till sammanhängande text till kommande böcker i hans dagböcker är läsning av (för mig) högsta klass. Och alltid lika allmänt inspirerande.
Ordslafs, hmm, låter ganska bra. Jag överlåter litteraturdiskussionen till proffsen. ;-) Men du har rätt ElStiffo, att väga orden noga och att skriva om och skriva om, det är nog den stora delen i författandet.
Jag hader tänkt kommentera din kommentar här men självkritiken slår till och jag tycker allt jag skriver blir fånigt. Dock inte det här (som synes).
Livet är F-A-N-T-A-S-T-I-S-K-T !!!
