Green stuff (puh)
Växer där jag bor (det finns inget att berätta om denna bild)
En påhittad art. (det finns inget att berätta om denna bild heller...)
Gillar din påhittade art mer än den du funnit växande där du bor :-)
Kanske ett lite småtråkigt inlägg...
Jag gillar båda arterna.
Och undertexten till gräset gillar jag också, jag tycker det är poetiskt: att det här lilla gräset har valt att växa just där jag bor, och jag behöver inte göra något, inte hitta på det, inte förändra det, bara se att även ett grässtrå är vackert.
Va härligt med din kommentar Lena."inte hitta på", det är precis så jah känner! Jag som just varit inne och lagt till "det finns inget att berätta..." för att jag varit runt på andra bloggar och märkt att många tycker om att berätta en historia MEN jag har ingen historia att berätta! Jag tycker t.o.m. att det kan vara ganska tröttsamt med alla dessa historier som berättas...
Men, om man som jag då gillar att berätta historier eller lägga ut texter ibland? Så då dissar du mina inlägg..?! Du jag kontrar! :-)
Om man gillar att berätta så ska man göra det, det gör jag när jag känner för det. Ibland kan det bli lite mycket berättande bara. Om historier utanför huden. Jag är mer intresserad av de inre händelserna...Hur tänker du? Vad vill du? Och så vidare...
En typisk Fototriss-kommentar: Jag tycker ettan är bäst.
Ibland skulle jag vilja leva utan dessa ständiga värderingar i alla möjliga sammanhang – men det går väl inte. Skalorna ligger redan utlagda för oss: bra–dåligt, vackert–fult, gott–ont och så vidare. Man kommer inte undan. Vi är fångar i det dualistiska tänkandet. Herman Hesse skissar ett annat förhållningssätt i sin roman "Stäppvargen". Läs den. :-)
Det var länge sen jag läste "Stäppvargen". Huvudpersonen heter Harry har jag för mig. Kommer inte ihåg hur/vad den handlade om. Kan bli en omläsning. Det dualistiska tänkandet fikar efter en kommentar, men inte denna gång.
