L U G N
Det subjektiva landskap som är en människa.
Alla fantastiska motsättningar, inkonsekvenser
och brister.
Det är ju inte alls säkert att mänskligheten kommer
att klara av den här utmaningen att driva jorden
in i framtiden.
Vi kanske ÄR för aggressiva, för kortsiktiga,
för impulsiva och för luststyrda och sexuellt programmerade.
Ett stort hinder för ett lyckat försök att leva tills
solen slocknar är ju om vi känner skuld för att vi
är som vi är.
Människan behöver inte se sig själv som syndare.
Det räcker så bra med att vi försöker se oss som vi är.
Vad nu det är...
Don't panic!
Kommentarer
Postat av: Erik
Hmmm. Får återkomma. Aha! Hmmm.
Postat av: Bosse67
Den texten tål att läsas många gånger, och det har jag gjort. Känns som en utgångspunkt för ett mycket långt samtal.
Trackback